FÖRE PARNING
Den bästa näringsmässiga starten sker före parningen.
Tiken bör vara frisk, fullt vuxen, välmusklad och i lämpligt hull.
En för tunn tik har mindre reserver inför dräktighet och digivning, medan övervikt kan försämra reproduktionsförmågan och öka risken för valpningsproblem.
RÄTT HULL FRÅN BÖRJAN
Revbenen ska kunna kännas lätt under ett tunt fettlager, midjan ska synas uppifrån och buklinjen vara lätt uppdragen.
En tik som behöver gå ned i vikt bör göra det före parningen – inte under dräktigheten.
Under dräktigheten är målet att följa hull och vikt utan att skapa ett onödigt energiöverskott.
DRÄKTIGHETENS FÖRSTA TVÅ TREDJEDELAR
Hundens dräktighet varar i genomsnitt omkring 63 dagar.
Under de första två tredjedelarna är fostrens tillväxt relativt begränsad och en tik i bra hull behöver ofta ungefär samma energimängd som före parningen.
Ett vanligt misstag är att börja ge betydligt mer mat direkt efter parningen.
Det ökar främst tikens fettmassa och kan göra valpningen mer belastande.
DEN SISTA TREDJEDELEN
Under de sista veckorna växer fostren snabbt.
Tikens behov av energi, protein och andra näringsämnen stiger samtidigt som den växande livmodern lämnar mindre utrymme för magsäcken.
Maten behöver därför vara näringstät, lättsmält och ges i mindre portioner flera gånger om dagen.
ENERGIBEHOVET
Under slutet av dräktigheten kan energibehovet stiga betydligt, beroende på kullstorlek, tikens storlek och hull.
Ökningen ska ske gradvis och följas mot vikt och kroppskondition.
En stor kull kräver mer energi än en liten kull, men tabellen på förpackningen kan aldrig ersätta bedömningen av den individuella tiken.
Tidig dräktighet kräver sällan stora extra portioner. Slutet av dräktigheten och digivningen kräver däremot betydligt mer näring och energi.
SMÅ OCH TÄTA MÅLTIDER
När buken blir fylld av valpar kan tiken ha svårt att äta en stor måltid.
Tre till fyra mindre måltider kan vara lättare att få i henne än en eller två stora portioner.
Ett energitätare och lättsmält foder gör det möjligt att få i sig mer näring utan en orimligt stor matvolym.
PROTEIN OCH AMINOSYROR
Protein behövs när fostren bygger muskler, organ, hud, enzymer och andra vävnader.
Under digivningen behövs protein även för mjölkens innehåll och för att tiken ska kunna bevara sin egen muskelmassa.
Proteinets aminosyraprofil, smältbarhet och biologiska tillgänglighet är viktigare än råproteinprocenten ensam.
FETT OCH ENERGITÄTHET
Fett är ett koncentrerat bränsle och hjälper till att höja energitätheten när tiken inte kan äta en stor volym.
Fett bidrar även med essentiella fettsyror och behövs för upptag av fettlösliga vitaminer.
Mängden ska passa tikens mage och hälsotillstånd. En hund med tidigare pankreatit eller annan fettkänslighet behöver individuell rådgivning.
DHA OCH VALPARNAS UTVECKLING
DHA är en långkedjig omega-3-fettsyra som ingår i hjärnans och näthinnans cellmembran.
Under fosterstadiet och den första uppväxten sker en snabb utveckling av hjärna, syn och nervsystem.
En balanserad kost för dräktighet, digivning och tillväxt behöver därför ge relevanta mängder essentiella fettsyror, inklusive DHA.
KALCIUM OCH FOSFOR
Kalcium och fosfor behövs för fostrens skelett och för mjölkproduktionen.
Men mer kalcium ger inte automatiskt starkare valpar eller bättre mjölk.
Tiken ska få ett komplett och balanserat helfoder som är lämpligt för reproduktion eller tillväxt.
Extra kalcium under dräktigheten kan störa kroppens egen kalciumreglering och ska inte ges rutinmässigt.
UNDVIK ONÖDIGA TILLSKOTT
Ett komplett helfoder ska ge de vitaminer och mineraler som behövs.
Extra kalcium, vitamin D, lever, mineralpulver eller flera överlappande tillskott kan rubba balansen.
Tillskott ska användas när det finns ett tydligt behov och i samråd med veterinär.
NÄR VALPNINGEN NÄRMAR SIG
Aptiten kan minska det sista dygnet före valpningen.
Tiken ska ha fri tillgång till friskt vatten och en lugn, ren och trygg plats.
Långvariga värkar utan att en valp kommer, kraftig svaghet, onormal flytning eller tydlig smärta kräver omedelbar veterinärkontakt.
EFTER VALPNINGEN
Efter valpningen behöver tiken vila, vatten, mat och möjlighet att sköta valparna i lugn och ro.
Aptiten kan vara tillfälligt nedsatt, men ska därefter öka när mjölkproduktionen kommer igång.
Temperatur, flytning, juver, aptit och allmäntillstånd bör följas noga.
RÅMJÖLKEN
Den första mjölken kallas råmjölk eller kolostrum.
Den innehåller antikroppar och andra ämnen som är viktiga för valparnas tidiga skydd.
Valparnas förmåga att ta upp antikropparna minskar snabbt efter födseln, vilket gör tidig di viktig.
DIGIVNINGENS HÖGA ENERGIBEHOV
Digivningen är ofta den mest energikrävande perioden i hela tikens liv.
Vid den högsta mjölkproduktionen, ofta omkring tre till fem veckor efter valpning, kan tiken behöva flera gånger sitt normala underhållsbehov.
Hur mycket beror framför allt på kullstorlek, tikens storlek, mjölkproduktion och hull.
Små och täta måltider eller fri tillgång till uppmätt mängd mat kan vara nödvändigt för att hon ska få i sig tillräckligt.
VATTEN
Mjölk består till stor del av vatten.
Tiken ska därför alltid ha fri tillgång till friskt vatten nära valplådan.
Extra vatten i maten kan hjälpa till att öka det totala vätskeintaget.
HUR VET MAN ATT MJÖLKEN RÄCKER?
Valpar som är varma, nöjda och går upp i vikt ger den bästa praktiska informationen.
Varje valp bör vägas regelbundet från födseln och viktutvecklingen dokumenteras.
Utebliven viktökning, ihållande skrik, svaghet eller oro i hela kullen kan tyda på att mjölken inte räcker eller att valparna är sjuka.
JUVER OCH MASTIT
Juverdelarna ska kontrolleras dagligen.
Hårdhet, värme, svullnad, missfärgad mjölk, smärta, feber eller nedsatt allmäntillstånd kan tyda på mastit.
Mastit kräver veterinärbedömning och ibland behandling.
EKLAMPSI
Eklampsi är ett akut tillstånd med för lågt kalcium i blodet under digivningen.
Tidiga tecken kan vara oro, flämtning, stel gång, skakningar och överkänslighet. Tillståndet kan snabbt utvecklas till kramper.
Det kräver omedelbar veterinärvård.
Förebyggandet bygger på en komplett balanserad kost under dräktighet och digivning – inte på rutinmässigt extra kalcium under dräktigheten.
NÄR BÖRJAR AVVÄNJNINGEN?
Valpar börjar ofta visa intresse för tikens mat omkring tre till fyra veckors ålder.
Då kan man börja erbjuda små mängder mjuk, lättäten och näringsrik mat.
Avvänjningen sker stegvis under flera veckor samtidigt som diandet minskar.
VALPARNAS FÖRSTA MAT
Den första maten ska vara mjuk, lätt att slicka och enkel att äta med små tänder.
I början kan maten blandas med ljummet vatten till en tunn gröt.
När valparna blir säkrare minskas vattenmängden gradvis och konsistensen görs fastare.
Små portioner flera gånger om dagen är bättre än en stor måltid.
VÅTFODER VID AVVÄNJNING
Ett mjukt våtfoder kan vara särskilt lämpligt när valparna ska gå från att dia till att börja äta själva.
Den mjuka konsistensen gör maten lätt att slicka och mosa, och den naturliga doften hjälper valparna att förstå att skålen innehåller mat.
ORYGO:s våtfoder kan blandas med ljummet vatten till en mjuk valpgröt och sedan successivt serveras med mindre vatten.
Det är viktigt att den samlade kosten är komplett och lämplig för valparnas tillväxt. Våtfodret ska därför användas enligt sin deklaration och ingå i en genomtänkt avvänjningsplan.
GÖR ÖVERGÅNGEN GRADVIS
Valparnas matsmältning och mikrobiom håller fortfarande på att utvecklas.
Introducera därför nya råvaror och konsistenser stegvis.
Följ avföring, aptit, buk, viktutveckling och aktivitet.
Lös avföring kan bero på för stora portioner, för snabb förändring, stress, parasiter eller sjukdom och ska inte automatiskt tolkas som allergi.
TIKEN EFTER AVVÄNJNINGEN
När valparna äter mer fast föda minskar behovet av mjölk och tikens energibehov sjunker.
Fodergivan ska då minskas gradvis så att mjölkproduktionen avtar och tiken återgår till sitt normala hull.
Efter avslutad digivning bör hull, muskelmassa, juver, tänder och allmäntillstånd följas upp.
DET VIKTIGASTE UNDER DRÄKTIGHET OCH DIGIVNING
- Starta med en frisk tik i lämpligt hull.
- Överutfodra inte under tidig dräktighet.
- Öka energi och näring gradvis under den sista tredjedelen.
- Ge små, täta och lättsmälta måltider när buken blir stor.
- Använd ett komplett helfoder lämpligt för reproduktion eller tillväxt.
- Ge inte extra kalcium under dräktigheten utan veterinärens råd.
- Ge fri tillgång till vatten under digivningen.
- Väg valparna regelbundet.
- Börja avvänjningen med mjuk mat omkring tre till fyra veckors ålder.
- Minska tikens fodergiva gradvis när diandet upphör.
SAMMANFATTNING
Tikens energibehov är ofta nästan oförändrat under dräktighetens första två tredjedelar.
Under den sista tredjedelen växer fostren snabbt och behovet av näring och energi ökar.
Digivningen är den mest energikrävande perioden och kan kräva flera gånger tikens normala energigiva.
Protein, fett, DHA, kalcium och fosfor behöver finnas i en korrekt balanserad helhet.
Extra kalcium under dräktigheten ska inte ges rutinmässigt.
Valparnas avvänjning börjar gradvis med mjuk, lättäten mat, och våtfoder kan vara en naturlig brygga mellan mjölk och fast föda.
SÅ TÄNKER VI PÅ ORYGO
På ORYGO ser vi dräktighet, digivning och avvänjning som en sammanhängande period där både tiken och valparna behöver olika stöd vid olika tidpunkter.
Under tidig dräktighet ska tiken inte automatiskt få större portioner. Hon ska hållas i ett gott hull och utfodras efter sin faktiska viktutveckling.
Under den sista tredjedelen och framför allt under digivningen ökar behovet kraftigt. Då behövs högkvalitativt animaliskt protein, tillräckligt med energi, naturliga fetter och en mindre matvolym som tiken faktiskt orkar äta.
ORYGO bygger på färskt kött och vildfångad fisk som ger protein, essentiella aminosyror och naturliga fettsyror.
Köttet möras varsamt vid 71 °C, ungefär som ett långkok hemma i köket. Därefter vakuumtillagas det tillsammans med övriga råvaror vid exakt 45 °C.
Efter tillagningen kallpressas maten till den semimjuka ORYGO-kulan. Naturliga fetter och omega-3 återförs efter de huvudsakliga tillagningsstegen för att begränsa värmepåverkan och oxidation.
För valparnas första måltider rekommenderar vi vårt våtfoder. Det har en mjuk och naturligt smakrik konsistens som passar mycket bra när valparna ska gå från att dia till att börja äta själva.
Våtfodret kan blandas med ljummet vatten till en tunn gröt under de första dagarna. Därefter minskas vattenmängden gradvis när valparna blir bättre på att slicka, tugga och äta själva.
När valparna har vant sig vid den första maten kan ORYGO valpfoder introduceras stegvis tillsammans med våtfodret. På så sätt blir övergången lugn och naturlig.
Många ORYGO-uppfödare arbetar sedan vidare med en kontrollerad variation mellan valpfodret och de olika recepten i vuxenserien, förutsatt att den totala utfodringen fortfarande är lämplig för valparnas tillväxt.
Våtfodret är inte en ersättning för tikens råmjölk eller för en komplett mjölkersättning till nyfödda valpar som inte kan dia. Vid otillräcklig mjölkproduktion ska valparna få en särskild mjölkersättning och veterinär rådgivning.
Vår princip är enkel: Tiken ska få rätt näring när hennes behov ökar – och valparna ska få en mjuk, trygg och näringsrik väg från mjölk till egen mat.
Läs mer om vår mat →